... kan inte uttrycka mig på annat sätt än att jag älskar mitt liv!
Allt går precis som jag vill och livet leker.
Som uppföljning sen mitt förra inlägg, så tackade jag nej till förfrågan om att söka till bakprogrammet och då fick jag till svars:
Hej!
Vad kul att du har ansökt till oss här på Sveriges största bakprogram!
Du har gått vidare till steg två i vår casting.
Vet inte riktigt vad som hände med mitt "Nej!" där men eftersom man själv måste vara aktiv i de andra delarna är det omöjligt att ta mig vidare utan min vilja, skönt det i alla fall! :)Sen måste jag så klart hylla min älskade nyinköpta dator - Mac Book Air i några rader som för övrigt var lite av ett inpuls köp, fanns inte mycket tanke bakom köpet förutom att det är en snygg dator. Jag personligen trodde nog aldrig jag skulle köpa en Mac Book men är oerhört glad att jag tog mitt förnuft till fånga och faktiskt gjorde det. Vilken skönhet och vilken dator! Allt är ju så mycket snyggare och mycket mer lättanvänt i en Mac, allt är så smidigt och mycket smartare. Jag älskar hela systemet och kommer aldrig återvända till en PC, finns inte på kartan.Jag har börjat på nytt jobb på polisen, som operatör/assistent på PKC (Polisens kontaktcenter), vilket känns jätte kul! Första utbildnings veckan av tre är nu avklarad och jag kan säga att det verkligen snurrar i huvudet och man är verkligen trött på kvällarna av allt nytt man lär sig om dagarna. En av dagarna har vi fått sitta med på medlyssning och det var intressant för att inte tala om panikartat hur ska jag lära mig allt detta(?)Killen jag satt med tyckte i alla fall att jag verkade ha stenkoll på olika brottsrubriceringar och självklart underlättar sådant när man läst juridik. Idag har vi suttit med datasystemet vi gör alla anmälningar i, det är verkligen förvirrande och föråldrande men förhoppningsvis lär man sig det till slut. Man fick respons på sina låtsats anmälningar, precis som när vi börjar jobba i skarpläge och förundersökningsledarna kommer att granska anmälningarna. Det var roligt, speciellt för mig som fick "Mycket Bra!" på första uppgiften och "Jättebra!" på andra, då kände jag mig otroligt stolt/glad att jag fixade det. Sen blev det några små kompletteringar på andra uppgifter men det gör att man lär sig vad man inte ska göra. Av någon anledning kommer man alltid ihåg sina misstag mer än det man gjorde rätt. Så man lär sig helt klart av sina fel. Jag undrar verkligen hur jag kommer klara av detta i praktiken. Första samtalet kommer att vara en skräckupplevelse känns det som! Man ska veta vad man ska göra, hur man ska göra det, hur man ska bemöta den som ringer in och hur man ska lösa det hela på bästa sätt. Hjälp! Jag ser verkligen fram emot tisdag då vi har nästa medlyssningstillfälle nu när man har lite mer koll på de olika delarna i en anmälan och datasystemet. Men det är verkligen så mycket kvar att lära!Det känns verkligen som ett roligt och lärorikt jobb! Jag är otroligt glad över att få denna möjlighet, att få vara en anställd hos polisen. Samtidigt som det känns lite skrämmande, jag kommer ju säkerligen få reda på sådana saker som man kanske inte vill veta om de man känner eller vet vilka det är. Det hela känns som en otrolig utmaning, som jag ska fixa och faktiskt bli bra på!
