Jag berättade för en kompis ....

... att jag var så glad över mina resultat gällande pulsen i vila och att fitness testet visade att jag var vältränad och jag hyllade pulsklockan som träningskompis!

Och då startade diskussionen ...  min kompis tyckte inte alls att jag skulle lita så mycket på min pulsklocka och att min puls på 46 inte alls sa att jag var vältränad eller att fitness testet med min pulsklocka som mäter min kondition vid vila var något jag skulle lita på som sa att jag var mycket vältränad.  Hon ansåg inte att vilopulsen har något med vad man har för kondition. Hon tyckte jag skulle gå och testa min kondition genom att köra det kända "cykel-konditions-testet" istället och inte alls lita på pulsklockan. 

Av det lilla jag faktiskt läst mig till sen jag köpte min pulsklocka rent spontant så fattar jag det som att har man låg puls har man en bra kondition. Det står ju överallt!?! Varför är det så populärt att använda pulsklocka om det är så pass missvissande!?! 

Självklart tar jag detta som kritik mot mig men det tror jag inte hon kanske insåg att hon kritiserade mig och påstår att jag inte alls har bra kondition eftersom hon uppenbarligen inte tycker jag ska lita på pulsklockan och hellre göra ett cykeltest.

Jag vill att ni som läser detta blogginlägg kommenterar och berättar eran uppfattning om det hela. Vad kan man utläsa av att veta sin puls?

Jag anser inte att jag kastat 1600:- i sjön, jag anser att jag gjort en väldigt bra investering! Den hjälper mig i träningen, jag ser min dagsform och den hjälper mig att träna hårdare om den visar att jag ligger lågt rent pulsmässigt. Den är toppen! 

Jag vet att jag är vältränad (eller pulsklockan har fått mig att inse det) och bli kritiserad för att jag inte skulle vara det, ja det gör mig faktiskt irriterad! Skulle man i huvudtaget orka träna så mycket som jag gör om man inte var vältränad?

Att vara överambitiös är ...

... inte alltid det allra bästa!

I torsdags körde jag fyra pass,  3 konditionspass och 1 styrkepass vilket resulterade i ett skadat knä. Jag har känt nu ett tag att jag har haft ont i knät men jag har ju en bestående skada i mitt knä så jag har inte bekymrat mig över det. Men när jag skulle köra sista och fjärde passet som dessutom är det mest skonsamma passet - simning, så la knät av helt. Jag kunde inte simma alls och när jag kom hem linda jag min värmekudde hårt runt knät. På fredagmorgon hade jag svinont och tog därför beslutet att köra Milon i gymmet, dessvärre var jag så klantig att jag glömde träningskortet hemma vilket är en förutsättning för att köra Milon att ha med det. Så jag körde crosstrainer + löpbandet istället. Löpbandet brukar jag i regel aldrig närma mig, har aldrig sett tjusningen med att stå och springa på samma ställe men jag måste säga att i fredags såg jag faktiskt tjusningen i det och kommer absolut göra om det igen! Kanske beror det på att  att min kondition är så pass bra att jag faktiskt orkar med det? Och att jag tidigare inte orkat det pga dålig kondition och för mycket vikt. 

Hur som helst fick jag givetvis bittert ångra mitt beslut att träna igen, det resulterade i ännu mer ont och så pass ont att jag nästan bara ville gråta av att sätta mig på toaletten när knät böjdes. I dagsläget har jag fortfarande ont i knät men ser endå ljus i tunneln och har sånt träningsabstinens så jag vet inte var jag ska ta vägen. JAG VILL TRÄNA!

Jag pratade med en kompis som sa att hon bara tränade för att hon ville gå ner i vikt och då höll jag med, men efter jag har tänkt på det, så är det ju inte alls så.

Jag älskar att träna för det får mig att må bra! Jag älskar att se vad jag kan åstadkomma rent fysiskt, se vad min kropp klarar av och jag älskar att se vad träningen gör med min kropp! Jag älskar helt enkelt hela konceptet som har med träning att göra.