tisdag 15 mars 2011

Fundersam.

Detta med att skriva ner vad jag äter har gjort att jag blivit besatt av tanken på mat. Tänker på mat konstant samtidigt som jag känner mig otroligt hungrig hela tiden. Vi får väl se vars det här slutar, men det känns inte bra!

+ eller - på vågen. Det återstår att se. Som det känns nu, ett definitivt +.

Just nu känns det mer som att det kommer sluta som på bilden nedanför.


Bild lånad från Google.
                                                                                       

3 kommentarer:

Kim Salmelainen sa...

Du, var försiktig. Tagga ner.
Detta påminner om min väninna Marie. Så fort hon inte fick äta det hon ville, så ville hon ha det, och äta mycket av allt annat också.

Det verkar psykologiskt.
Slappna av, du har hela livet på dig att finjustera.. Ta det långsamt.
man kan börja i många olika hörn.

Man kan tex ersätta allt godis med riktig mat,
spara godiset till helgen,
sätta att man ska träna ett visst antal ggr i veckan.

Man behöver inte göra allt på en gång.

Kram

Susanne sa...

Ja, jag vet inte om jag direkt äter mycket av maten. (med undantag för dagens frukost) Borde nog äta mer faktiskt eller oftare kanske, så jag slutar tänka på mat och småäta hela tiden. Erik klaga idag på att jag aldrig äter upp min mat, så problemet är väl kanske inte att jag äter en stor mängd när jag äter, utan att jag kanske äter för lite när jag äter(?) Och att jag kanske borde satsa på att äta mer och att suget kanske försvinner då(?) Ja detta med maten alltså :/

Dock så blir det en besatthet, utan dess like. Svårt att hitta en balans i både träningen och maten.

Dock så har jag svårt att förstå detta med godiset eftersom jag faktiskt inte tycker det smakar speciellt gott när jag äter det. Äter det typ som ett substitut för något annat.

Däremot kladdkaka det älskar jag med vaniljvisp och i skrivande stund är jag väldigt sugen på det :D

Uppskattar att du kommenterar! :0) Kram!

Kim Salmelainen sa...

Det som är på tallriken ska ätas upp. =P
Annars stämmer inte det du skriver ner. Fortsätt blogga om hur det går, det är intressant läsning!

Kram!